En liten människas huvud begjuts med vatten och pastorn säger, att han döper henne i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Om det inte har skett som barn, så kan det göras som vuxen. Varför?
Därför att Jesus gav befallning om att döpa. Han sade, att så här gör man människor till hans lärjungar. I dopet får människan del av det som Jesus har förvärvat åt oss. Han har gett oss rätt att vara Guds barn, gett som gåva förlåtelse och frälsning och tillträde till det eviga livet. Bibeln säger, att vi blir iklädda Kristus, när vi blir döpta. Vi får som vår trygghet det som Jesus har gjort för oss.
Inte att undra på om du funderar på hur dopvattnet kan åstadkomma så mycket. Gud har lovat att han handlar när man döper. Han har lovat att han tar mig upp som sitt barn, ger förlåtelse och frälsar. Gud har valt det här sättet att göra människan delaktig av det som Jesus förvärvat. Däri ligger sannerligen en god och djup vishet, att Gud verkar just på det här sättet.
Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er.
(Matt. 28:19,20)
Jag blev döpt någon gång för länge sen. Vad har dopet för betydelse nu? Eller har det överhuvudtaget någon betydelse?
Åtminstone mig påminner mitt dop om en alldeles betydelsefull sak. När jag var liten och döptes behövde jag inte göra något, inte kunna, orka, lyckas eller förändras. Inte ens något eller litet. Sådan jag var dög jag för Gud utan att göra något, utan att kunna eller förändras till det bättre. Jag dög av den orsaken att Jesus har dött för mig och försonat mig med Gud. Om det var så då, så är det likadant nu. Det här påminner dopet mig om.
Hur skulle det vara om vi varje morgon skulle säga till oss själva vad dopet påminner oss om: Sådan jag är, är jag Guds egen och på väg till himmelen. Sådan jag är får jag trygga mig till Jesus. Av det här får jag ett gott sinne och tacksamhet samt kraft att leva som kristen och förverkliga ens litet av Guds vilja.
Bibeln lär oss, att vi blir frälsta av nåd. Att bli fräst av nåd är just det, att jag får vara Guds egen utan att ha förtjänat det och får tillträde till det eviga livet, just sådan jag är. Allt detta får jag tack vare Jesu förtjänst. Frälsningen av nåd äger varenda en som är döpt och tror på Jesus.
Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det...
(Ef 2:8)
Enligt Bibeln behövs dop och tro för att man ska bli frälst. Angående dopet får vi inte förakta det som Gud har sagt. Annars finns det risk för att vi blir utanför hans frälsande verksamhet. Vi bör således låta döpa våra barn och själva bli döpta, om vi ännu inte är döpta.
I Bibeln berättas visserligen om vissa som blivit frälsta utan dop. På Långfredagen sade Jesus till en av de brottslingar som hängde vid hans sida, att denne skulle få vara med honom i paradiset. Mannen var säkert inte döpt. Gud kan verka utan de medel som han befaller oss att använda. Han kan frälsa också utan dop, men ett gudomligt undantag tillåter inte oss att nonchalera dopbefallningen. Som kristna är vi bundna till det som Nya testamentet undervisar: i dopet blir man kristen och kommer med i Guds barnaskara. Ett odöpt dött barn får vi lämna i den nådiga Gudens omsorg.
"Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd."
(Mark. 16:16)
Jag tänkte nu på dig som tilltalas av trosfrågor men som inte är döpt. Kanske du funderar, borde jag bli döpt. Ja, det borde du. Ta kontakt med pastorn eller pastorskansliet i någon luthersk församling. Du får då plats i skriftskolan. Skriftskolläger kan det inte bli om du inte är omkring 15 år gammal. Tillsammans med pastorn går du igenom vår tros centralaste punkter och efter det kan du bli döpt.
Eller, kanske du skulle önska bli döpt, men har inte möjlighet till det. Du är inte fullvuxen och dina föräldrar vill inte att du ska döpas. Också som odöpt får du tro på Jesus. Och sedan, när du själv får bestämma, så kom så fort som möjligt överens om ditt dop.
Jag tänker också på dig, som har ett barn, som av en eller annan orsak inte är döpt. Borde det döpas? Det borde det. Ta kontakt med pastorn eller pastorskansliet och kom överens om saken.
"Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar."
(Apg. 2:38,39)
Bibeln lär, att dopet inte behöver eller får förnyas. Det förrättas en gång och det har alltid sin giltighet. Saken ändras inte även om vi förkastar Gud efter vårt dop. Vi får återvända till vår Far, han väntar på oss. Och när vi återvänder behöver man inte förnya dopet.
Dock finns det sådana, som vill bli döpta på nytt eller som redan blivit omdöpta. Och så finns det sådana som döper på nytt. De flesta av dem tänker säkert att dopet som människan har fått som liten inte är något egentligt dop. Det är ett allvarligt påstående. Det betyder ju att man inte alls är döpt och är egentligen inte någon kristen. Vissa säger att det inte kan vara ett rätt dop om den döpte inte förstår att man döper honom.
Dopet är Guds handlande och Guds handlande är inte beroende av hur mycket en människa förstår. Inte förstod vi det heller – eftersom vi inte ens fanns till då – det som Gud gjorde, när Guds Son dog i vårt ställe, eller det, att vi inte förstod, skulle göra Jesu död i vårt ställe ogiltig.
Dopet får man alltså inte göra om. Den som har låtit döpa om sig har gjort fel. Felaktiga handlingar får vi bekänna för Gud och be om förlåtelse för. Gud ger förlåtelse åt dem som ångrar sig för Jesus har sonat allas alla synder.
De kristna firar nattvard – en helig måltid – på Jesu befallning. Alltid när man firar den läser man instiftelseorden. Instiftelseorden är en sammanställning av ord ur Bibeln där man berättar vad som hände i Jerusalem den sista natten före Jesu död. Jesus firade nattvarden tillsamman med sina lärjungar och befallde dem att ofta göra på samma sätt från och med den kvällen.
I nattvardens instiftelseord konstaterar man att brödet som man äter vid nattvarden är Jesu kropp. Och vinet är det nya förbundet i hans blod. I Matteus evangelium sägs också om vinet, att det är hans blod. Jesu kropp och blod är alltså närvarande där man firar nattvarden. Det betyder att han är där själv. Jesus är närvarande i nattvardsfirningen på ett speciellt sätt. Vi möter honom och han möter oss. När du funderar på vart du borde gå för att komma nära Jesus, så gå till nattvarden. Just det här är nattvardens stora under: Jesus är närvarande och tar hand om oss.
Vid nattvarden känns det inte alltid – kanske inte så ofta – att man möter Jesus. Våra känslor för inte Jesus någon stans eller hindrar honom att komma. Han är där, där han har lovat att vara, oberoende av om vi känner av det eller inte. Han har lovat att vara närvarande vid nattvarden – brödet är han kropp och vinet hans blod.
"Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp."
Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse."
(Matt. 26:26-28.)
I nattvarden möter vi Jesus, som kan ta vård om oss på många sätt.
Frälsaren har speciellt en uppgift: han förlåter. Just den här uppgift sköter han i nattvarden. Han delar ut det som han åstadkom med sin död. Hans död sonade allas alla synder och kom med syndernas förlåtelse så mycket som människorna behöver. Martin Luther hade en fenomenal bibelkunskap. Han summerar Bibelns svar på frågan, vilken nytta det är med nattvarden, med följande sats: ”I detta sakrament ges oss syndernas förlåtelse, liv och salighet, ty där syndernas förlåtelse är, där är också liv och salighet.” Förlåtelse får var och en som kommer till nattvarden, tar emot Jesu kropp och blod och litar på det som Bibeln lovar angående nattvarden. Bibeln lovar, att Jesus där delar ut syndernas förlåtelse.
Det här kan kännas alldeles för enkelt och lätt. Guds nåd är enkel. Vi gör den ofta alltför svår.
"Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen."
(Joh. 6:54)
Nattvarden är de döpta kristnas måltid. I den Lutherska kyrkan får de som gått i skriftskola och är konfirmerade delta i nattvarden ensam. På det här sättet har man velat försäkra sig om att de som deltar förstår nattvardens betydelse och kan göra skillnad mellan den heliga måltiden och vanligt ätande och drickande. Därför får också barn som har fått undervisning åtnjuta nattvarden i sällskap av sina föräldrar eller faddrar. Andra får komma för att bli välsignade.
Ibland kan tröskeln upplevas vara hög för att gå till nattvarden. Jag menar, den tröskel som finns i människors tanke. Det känns som om jag inte skulle duga för nattvarden. Det känns som om jag borde vara bättre och att min tro borde vara starkare. Om man tänker så här, så har sakerna hamnat upp och ner. Nattvarden är inte till för att vår godhet eller fromhet ska synas. Det är inte en samling för dem som lyckats. Tvärtom: nattvarden är till för dem som behöver förlåtelse. Vid nattvarden förbarmar sig syndares Vän och Frälsare över dem som misslyckats. Nattvarden är till för alla dem som vet sig behöva förlåtelse. Den är inte till för dem som inte behöver Jesus.
Bibeln varnar för den risken att man äter och dricker Kristi kropp och blod sig till doms. Vissa av dem som i tiden fick den här varningen firade nattvarden på ett sådant sätt att de inte märkte att de åtnjöt nattvarden. Man åt och drack, någon kunde vara i fyllan, och nattvardsbrödet och -vinet kunde bli ätet och drucket tillsammans med det andra utan att man märkte det. Paulus skriver att den som åtnjuter nattvarden utan att tänka efter att det är fråga om Kristi kropp, äter och dricker en dom över sig. Varningen har ofta förståtts på det sättet att det förbjuder dem att komma till nattvarden som inte är goda människor och vars tro inte är stark nog. Det inte fråga om det.
"Så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död till dess han kommer."
(1 Kor. 11:26)