Gud skapade människan till sin avbild. Det betyder att Gud gjorde människan lik sig själv i vissa avseenden. Guds avbild visste - i likhet med Gud - vad som var rätt och vad som var fel. Som Guds avbild insåg människan att hon borde undvika det onda och handla rätt och handla alltid rätt. Att vara skapad till Guds avbild innebär också att vara ansvarig för sina handlingar inför Gud. Gud kräver redovisning av sin avbild, om hon har levt på samma sätt som Gud, om hon gjort det som är rätt.

Sedan kom syndafallet. Som ett resultat av det förlorade människan sin förmåga att leva rätt. Syndafallet har skett och därför gör vi det som vi inte borde göra och vi kan inte låta bli att göra det, även om vi vet att det är fel, och fastän vi försöker leva annorlunda. En annan konsekvens av syndafallet var att människans förmåga att skilja på rätt och fel blev grundligt fördunklat. I vårt allra innersta är vi befläckade av synd på grund av syndafallet och så förvridna att vi kan förvränga rätt till fel och fel till rätt. Och ofta gör vi just det. Därför behöver vi få kunskap om rätt och fel från någon utanför oss själva. Även om syndafallet har ägt rum är vi fortfarande delvis Guds avbilder - vi har en känsla av rätt och fel, även om den är otydlig – och vi är ansvariga för våra handlingar inför Gud.

Gud vet vad som är rätt och fel och han handlar alltid rätt. Gud har inte hållit kunskapen om rätt och fel enbart för sig själv. Han talar till oss om detta genom sitt Ord som han gett oss, vilket betyder två saker:

1. Gud gav Bibeln. Guds män och kvinnor skrev ned det som Gud ville säga till de människor som han skapat. Det finns otaliga avsnitt i Bibeln som tar ställning till vad som är rätt och fel. De är Guds ställningstagande - hans som vet exakt vad som är rätt och fel. Därför måste vi lyssna till honom, eftersom vår uppfattning om vad som är rätt och fel är otydlig.

2. Gud själv kom in i denna värld. Det hände när Jesus föddes som människa. Han är Guds ord och Gud själv - i honom talade, lärde, handlade och grep himmelens och jordens Herre in. Därför är det, som Jesus lärde om rätt och fel, Guds undervisning. När vi frågar vad som är rätt, måste vi fråga vad Jesus tycker. Om vi vet det, vet vi Guds ställningstagande. Vilken åsikt Jesus har får vi genom Bibeln. Bibeln är boken speciellt om honom.

Vad Bibeln säger om rätt och fel motsvarar vad en människa dunkelt anar i sitt hjärta. När vi hör vad Bibeln befaller eller förbjuder är det som om något inom oss skulle säga: "Det är sant" - även om människan gör uppror mot det. Varför är det så? Därför att Bibeln är vår Skapares bok och vi är avbilder av vår Skapare. Något i varje person motsvarar vad vår Skapare säger om rätt och fel. Måtte det här uppmuntra oss att hålla fram Bibelns bud och handla enligt dem.

I Sovjetunionen förbjöd man undervisning om Bibelns bud, Bibeln förstördes och dess undervisning ersattes med av människan påhittade lärosatser, som för dem verkade vara mycket bättre än Bibelns. Vad hände? Det gick några decennier och mycket hände under den tiden: Folket lärde sig att stjäla, ljuga och leva utan att bry sig om sina nära och kära. Landets ekonomi var så trasslig att landet utan hjälp från andra länder inte kunde överleva sin kris. Till och med naturen lyckades man förstöra. Så gick det där och så går det där Bibeln och dess bud ignoreras. Bibeln ger en utmärkt vägledning för livet. Underlåtenhet att följa bruksanvisningen från tillverkaren av enheten kommer att leda till att enheten snart går sönder. Skaparen till denna värld talar i Bibeln. Och han vet hur man ska leva i den värld som han har skapat för att det ska vara så bra som möjligt för så många människor som möjligt.

Hela Bibelns undervisning om rätt och fel är uttryckt i det dubbla kärleksbudet: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. … Du ska älska din nästa som dig själv. (Matt 22:37 och 39). Alla är säkert överens om att man bör älska. Men man är av olika mening om vad kärlek är. Vad kärlek är och hur man handlar i olika situationer om man älskar - det skulle vi inte veta om det inte berättades för oss utifrån, i Bibeln. De andra buden i Bibeln förklarar det dubbla kärleksbudet. De tio buden är en ganska utförlig förklaring av kärleksbudet. De tre första buden säger vad det innebär att älska Gud: att vi inte tjänar andra gudar, att vi inte missbrukar Guds namn och att vi firar sabbatsdagen [Herrens dag]. Det fjärde till det tionde budet säger vad det innebär att älska sin nästa: det är att respektera sina föräldrar, inte döda, inte begå äktenskapsbrott, inte stjäla, inte vittna falskt eller ha begär efter det som tillhör en annan.

Det finns också många andra bud i Bibeln. Också de utgör förklaringar till vad det är att älska Gud och en annan människa. Bibeln uppmanar oss att tacka Gud i alla livets förhållanden (1 Tess. 5:18), att tacka Gud är att älska Gud. Bibeln säger, att man ska betala skatter (Rom 13: 5-7), även om de verkar orimliga. Det som man dolt i sin skattedeklaration, när man lämnar in den, visar brist på kärlek till en annan människa.

Av det som Jesus gjorde på jorden, hur han handlade eller vad han sade, vet vi vad det betyder att älska Gud och vår nästa. I Jesus handlade Gud själv och Gud bröt inte mot kärleksbudet. Också i dessa situationer älskade Jesus och gjorde rätt, där vi trodde att vi borde ha handlat annorlunda. När du funderar över vad kärlek är och hur man borde handla, tänk då efter vad Jesus skulle ha gjort i den situationen. Gör på samma sätt! Om du gör så, älskar du.

En vän berättade om ett samtal där hon fick frågan om kyrkans ståndpunkt om otrohet. Frågeställaren hade ställt frågan med olika ord tre gånger och motiverat sin egen otrohet på olika sätt. När min vän för tredje gången hade berättat att det fanns ett sjätte bud i Bibeln, hade den som ställde frågan känt sig kränkt och frågade: "Har ni här några som är mer kompetenta att svara ?" Bibelns ståndpunkt verkade så obekväm att frågeställaren ville ignorera den och höra ett trevligare svar. Många av Bibelns bud är svåra för oss just därför att de säger något vi inte vill höra - eftersom vi gör saker annorlunda än vad Bibeln säger. Och det är därför man ofta säger: "Man behöver inte nödvändigtvis följa detta Bibelns bud längre."

Finns det föråldrade bud i Bibeln - sådana som man inte längre behöver följa i dagens värld? En som är bättre än vi att svara är Guds Son. Han ger rätt svar: "Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett." (Matt. 5:18). Bibeln är Guds ord. Gud förändras inte, och inte heller det han har sagt. Vad Gud kallar synd är synd - det har varit, är nu och kommer att förbli så - även om vi skulle komma på goda förklaringar till varför det inte längre är synd, eller om det som vi gör är så vanligt att det inte längre betraktas som synd, inte åtminstone som en grov synd.

Det är viktigt att förstå att vi är fallna människor och att vår uppfattning om rätt och fel har förvrängts. Gud å sin sida har inte fallit i synd. Det är också värt att komma ihåg att Gud inte skiljer mellan små och stora synder. När vi bryter mot hans bud, begår vi alltid en stor synd, oavsett hur trivial den kan verka för oss. Jesus sade, att det är inte bara den som mördar som förtjänar helvetets eld, utan också den som kallar en annan för en tok. I Guds ögon är till och med en liten synd en stor synd.

Visserligen finns det också sådant i Bibeln som inte längre är i kraft. En gång i tiden gav Gud bud som var en del av ett gammalt förbund som bara Israels folk skulle följa. Många offerbestämmelser hör till dessa bud. Bibeln själv säger att ett nytt förbund har ingåtts och dessa bestämmelser är inte längre i kraft. Guds Son har dött på korset, sonat hela världens synd och har uppfyllt rättfärdigheten för alla, och därför är många bestämmelser i Mose lag inte längre nödvändiga och får inte följas. Att följa dem skulle innebära förakt för Jesu försoningsdöd, genom att man med sina egna gärningar skulle försöka få den frälsning som Jesus redan har förvärvat åt oss och som han vill ge oss som gåva.

I paradiset fick djävulen människor att tvivla på Guds ord. Han kom på en förklaring som kringgick Guds klara bud och fick människorna att synda. På samma sätt verkar djävulen fortfarande. Han kommer med bortförklaringar för att inte behöva ta den eller den delen av Guds ord på allvar. Den röst som föraktar Bibeln eller råder dig att handla annorlunda än vad den säger, är djävulens röst, även om den rösten talar civiliserat, förnuftigt och är full av kärlek. Här om inte annars är det fråga om en strid i andevärlden. Lyssnar vi på Guds helige Ande eller lyssnar vi på djävulen? Guds Ande vill binda oss till Bibeln, djävulen vill riva oss lös.

Allt som befalls eller förnekas är inte baserat på Bibeln. Det finns fortfarande många nedärvda stadgar som människor har hittat på och som man kräver att vi följer. Om man jämställer människornas bud med Guds ord och kräver att de följs, föraktar man Guds ord - när man gör människors åsikter likvärdiga med Guds ord. Om man kräver att du gör något eller förbjuder dig något, fråga då var i Bibeln det befalls att man ska göra så. Om inte något bibelord hittas behöver befallningen inte följas.

Att bryta mot Guds bud är farligt av åtminstone tre skäl:

1. Gud är helig. Att inte bry sig om Guds ord är att kränka Guds helighet. Gud kan tåla människors skamlöshet under lång tid, men förr eller senare kommer hans vrede att tändas. Guds vrede kan komma över en individ eller ett helt folk redan här i tiden. Om inte förr så drabbar det efter detta liv dem som föraktar Guds bud, när alla står inför Gud och domen börjar.

2. Att bryta mot Guds bud skiljer dig från Gud. Synd befläckar samvetet och de med dåligt samvete undviker Gud. Ju mer man överträder Guds bud, desto längre fjärmar man sig från Gud. Det är det värsta som kan hända en människa - när hon är ämnad att leva nära Gud. Nonchalansen för Guds bud leder till den slutliga separationen från Gud. Den slutliga skilsmässan från Gud kallas förtappelse.

3. Guds bud är livets egen lag. Om man följer dem blir det mycket bättre att leva i den här världen. Om de inte följs, desto värre plats kommer denna värld att bli.

Guds lag berättar hur vi ska leva på rätt sätt. Dessutom har buden en annan viktig funktion. De är som en spegel som avslöjar hurdana vi är. När jag hör hur jag borde leva möter jag den svåra frågan: "Lever jag så här?" Alla som ärligt rannsakar sig själva och sina liv måste erkänna att detta inte är fallet. Den ena har överträtt Guds bud på ett sätt, en annan på ett annat sätt och varenda en på många sätt. Gud hatar detta och det är därför var och en av oss förtjänar Guds dom.

Det finns sådana som menar att man inte ska predika Guds bud - att det bara behövs ett ljuvligt evangelium. Så är det inte! Vår uppfattning om rätt och fel kommer att bli alltmer otydlig om inte Guds ord får undervisa oss om den rätta uppfattningen. Och i synnerhet behöver vi Guds bud för att inse att vi behöver Jesus varje ögonblick. Utan lagen börjar vi inbilla oss att vi är tillräckligt bra på att behaga Gud genom våra liv. Denna inbillning leder oss till förtappelsen. Lagen tar kål på denna uppfattning, avslöjar sanningen om oss - vår ondska - och tvingar oss att gå till Jesus och be om och få förlåtelse.

Lagen behövs, men den frälsar ingen - eftersom ingen kan uppfylla Guds lag så bra att det skulle räcka inför Gud. Vad är då frälsning? Evangeliet. Guds evangelium är budskapet om Jesus och korset: Guds Son dömdes och därför blir inte vi dömda. Han offrade sig själv och det är därför vi får förlåtelse av Gud för alla våra synder. Jesus uppfyllde Guds bud från början till slut, och därför anser Gud att de som förlitar sig på Jesus är dugliga, även om de inte är dugliga inför Gud på basen av sitt leverne. Genom sin död förvärvade Jesus Guds nåd till oss. Med den som vår trygghet kan vi stå inför den helige Guden.

Guds nåd betyder trygghet för den som är Kristi egen. Kristi egen är den som döpts till honom och som tror på honom. Frälsningen är en gåva - den kan inte och behöver inte förtjänas på något sätt. Den är gratis för alla för vilka den duger - helt oberoende av vad en människa är eller vad en människa kan göra. Evangeliet om Frälsaren som sonar vår synd duger för den som inser att han är en syndare och förtjänar att bli dömd. Lagen föder inte tro på Jesus hur man än predikar den. Det kan bara evangeliet. Och tron genom vilken vi blir frälsta stärks inte av lagen. Det gör endast evangeliet.

Begränsar tron livet? Ja, det gör den. Att leva som kristen är att frukta Gud. Gudsfruktan är insikten, att jag är helt beroende av Gud - att mitt liv är helt beroende av vad Gud ger mig och huruvida han är barmhärtig mot mig. Det är därför jag inte vågar förarga Gud - om jag förargar honom och han förkastar mig kommer det säkert att på alla sätt gå illa för mig. Jag vet att Gud hatar att man inte bryr sig om hans ord. Därför vågar jag inte leva utan att bry mig om Guds vilja; att göra det skulle göra den helige Guden vred, och det är jag rädd för. Ja, tron begränsar livet - jag kan inte leva hur som helst. Men de gränser som Guds bud sätter är goda gränser. De skyddar livet. Om man följer dem besparas man mycket ont.

Var får jag kraften att göra Guds vilja? Jag får inte kraft att göra Guds vilja genom att någon berättar exakt och strikt hur jag ska leva. Kraft till det ger evangeliet, det att jag vet hur mycket Gud har älskat och älskar mig. Den som får evigt liv som Guds gåva, han vill tacka Gud. Att tacka Gud handlar om att göra Guds vilja i sitt liv. Att jag blir frälst enbart av Guds nåd ger mig styrka och vilja; jag vill vara lydig min Far som är så otroligt god mot mig. Samtidigt måste vi komma ihåg att vi aldrig kommer att bli perfekta i detta livet, inte ens nästan perfekta. Det är först i himlen som synden är helt borta.