Nya testamentet

Författare: 
Erkki Koskenniemi
Översättning: 
Boris Sandberg

Läs Nya testamentet:
Svenska Folkbibeln 2015 (folkbibeln.net)
Bibel 2000 (bibeln.se)


Kommentarer till Nya Testamentets böcker


Hur tillkom Nya testamentet?

Nya testamentet är för de kristna världen viktigaste bok. Rättare sagt, så är det inte endast en bok utan en samling böcker, som har många författare. Den här rika samlingen berättar för oss om Jesu och hans apostlars verksamhet och undervisning.

Det skulle vara intressant att också läsa det som Jesu motståndare eller stora hedniska historieskrivare skrev om Jesus och den tidiga Kyrkan. Sådana omnämnanden är dock beklagligt få, men ändå tillräckligt många, så att ingen sakkunnig ska kunna förneka det historiskt riktiga i fråga om de mest betydande livsskedena i Jesu liv.

Nya testamentet är en tillräcklig källa för att vi ska kunna lära känna Jesus som vår Frälsare.

När man tar Nya testamentet i sin hand märker man genast att där finns flera olika böcker. För det första märker man att där finns fyra evangelier (Matteus, Markus, Lukas och Johannes), sedan kommer Apostlagärningarna och flera brev och som den sista boken Johannes uppenbarelse. Hur har dessa böcker blivit till och hur har den samling som vi kallar Nya testamentet hamnat inom samma pärmar?

Evangelierna

Jesus skrev inte en enda bok själv, men han har gett uppslag till otaliga böcker. Evangelierna är bland de viktigaste, men som inte är direkt biografier över Jesu liv. Vi skulle gärna önska veta något t.ex.om Jesu ungdom, men evangelierna berättar ingenting om den, utan endast om några få händelser från hans barndom efter hans födelse. Evangelierna har ett enkelt syfte, vilket Johannes uttrycker så här:

Många andra tecken som inte är nerskrivna i denna bok gjorde Jesus inför sina lärjungar. Men dessa har blivit nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn. (Joh 20:30-31).

Alla evangelier berättar endast ett litet urval av Jesu verksamhet och undervisning. I själva verket skulle det krävas mer utrymme för att beskriva ett enda veckoslut än vad de använder. Johannes är väl medveten om att mycket inte kom med i berättelserna.

Jesus gjorde också mycket annat. Men om varje händelse skulle skrivas ner, tror jag att inte ens hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas. (Joh 21:25).

I evangeliernas tillkomst kan vi urskilja olika skeden

  1. Jesu historiska verksamhet. Jesus undervisade folket i tre år. Han gjorde ett kraftigt intryck på otaliga människor, som kom i tusenhövdade hopar för att bli undervisade av honom. Under Jesu tid var hela Palestina fullt av berättelser om Jesus. Som redan nämnts, hans trogna åhörare hörde mycket mer av Jesu ord än vad vi kan läsa i Nya testamentet. Det här gäller i synnerhet Jesu lärjungar och främst de tolv apostlarna som utgjorde den inre kretsen.

  2. Den muntliga traditionen. Efter Jesu död och begravning berättade man vidare berättelser om Jesus. I Jerusalems urförsamling visste apostlarna, vad som i verkligheten hade skett. Det evangelium som de muntligen förkunnade födde Kyrkan. Evangeliets centrum bestod av Kristi födelse, död och uppståndelse.

  3. Den skriftliga traditionen. De som hade hört Jesus själv tala började bli få till antalet och därför ville man bevara för eftervärlden Jesu ord. Vi vet inte hurdana samlingar av Jesu ord det har funnits innan evangelierna skrevs. Det har ändå funnits några och den mest betydande av dem har varit den s.k. Logia-källan, som evangelisterna Matteus och Lukas dragit nytta av.

  4. Färdiga evangelier. Evangeliernas författare hade till sitt förfogande rikligt med olika källor när de skrev om Jesus. Det äldsta evangeliets författare, Markus, samlade mycket muntlig tradition, uppenbart till stor del sådant som anslöt sig till Petrus undervisning, eftersom allt berättas sett med Petrus ögon. Matteus och Lukas kände till Markus evangelium och kompletterade det med hjälp av sina egna källor. Författaren till den yngsta evangeliet, Johannes, kände högst antagligt till sina föregångares arbeten men skrev sitt evangelium utifrån sin egen synpunkt. På det här sättet får vi av dessa fyra evangelier en rik och mångsidig bild av Jesus Nasaréens liv, undervisning och hans betydelse som försonare för våra synder.

Nya testamentets fyra evangelier är skrivna kanske mellan 70 och 90/100 e.Kr., eller ungefär 40-60/70 år efter Jesu död och uppståndelse. Det är bra att göra ett tanke-experiment: Kan du hitta människor som kan berätta om händelser 40 år tillbaka i tiden? I själva verket är inte ens 70 år en tidsrymd som gör hågkomsten otillförlitlig. De evangelier som skrevs tidigt ligger mycket nära Jesu tid och dess skildringar är tillförlitliga.

Också andra evangelier, som inte hör till Nya testamentet, har bevarats till vår tid. Dessa s.k. apokryfiska evangelier har uppkommit utanför huvudkyrkan och klart senare än de fyra s.k. kanoniska evangelierna. För kyrkan är de här till ingen nytta och för forskare är de mycket osäkra källor. De har lämnats utanför Nya testamentet av goda skäl. Den intresserade läsaren hittar dem utan svårighet som engelska översättningar och vissa har också översatts till finska (bl.a. Tomas evangelium).

Apostlagärningarna

Lukas skrev en andra del som fortsättning på sitt evangelium. I den berättar han om hur evangeliet kom till Rom. Detta är det enda i sitt slag inom Nya testamentets pärmar. I stället har en stor mängd berättelser om olika apostlar, t.ex. Petrus gärningar och Paulus gärningar bevarats till vår tid utanför Bibeln. De är skrivna klart senare än Nya testamentets böcker och innehåller ofta fantasirika historier. Också de här verken kan man finna som engelska översättningar.

Breven

Till antalet består Nya testamentets böcker mest av brev. Den mest anmärkningsvärda gruppen utgör Paulus brev. Kärnan i dem är syndernas förlåtelse, Guds gåva, som han gav både till judar och till alla andra folk i Kristi död och uppståndelse. Förutom de här breven finns i Nya testamentet också andra apostlars brev (Jakob, Johannes, Judas, Petrus) samt Hebréerbrevet som är skrivet av en för oss okänd framstående teolog. Dessa brev tillkom p.g.a. ett uppenbart behov. Med hjälp av dem ville man motverka spridningen av irrläror och leda nygrundade församlingar till det rätta kristna livet.

Dessa brev är fortfarande normerande för de kristna och de bevarar den apostoliska läran om Jesus. Gällande vissa brev betvivlar vissa forskare att den författare som anges verkligen skulle vara brevets författare. I själva verket är den här frågan inte så viktig: Gud lät inte dessa böcker komma med i Bibeln av en slump.

Johannes uppenbarelse

Hela Bibelns sista bok, Johannes uppenbarelse, är ensam i sitt slag i Nya testamentet. Den baseras på Johannes profetiska syner, med vilka Gud såg för gott att trösta sin förföljda Kyrka. Denna förnämliga bok öppnar sig genom de bilder och symboler som används. Det är omöjligt att förstå den rätt utan en god kännedom om Gamla och Nya testamentet. Därför används denna förträffliga bok ofta fel och skapar rädsla. I själva verket är det en nådens och tröstens bok.

Hur sammanställdes Nya testamentet?

I den tidiga Kyrkan fanns således en mycket rik litteratur och framställningen fortsatte under andra och tredje århundradet då sådana teologer som biskop Klemens i Rom, biskop Ignatius i Antiokia och Justinus Martyren framträdde. Deras skrifter hör ändå inte till Bibeln, och inte heller i synnerhet de tidigare nämnda apokryfiska evangelierna eller de apokryfiska apostlarnas gärningar. Med vad togs med och vad lämnades utanför?

I vår tid strävar man på många håll att betona (ofta i muslimska kretsar bl.a.) att Kyrkan först på 300-talet fritt tog med eller lämnade utanför vad man ville och på det sättet förfalskade de ursprungliga budskapet om Jesus. Motsvarande uppfattning har också i kristna kretsar framförts av dem som betonar andra normer än Bibeln. I verkligheten hade ett långt kyrkligt bruk, där man läst dessa texter i gudstjänsten, föregått kyrkomötenas beslut. Samlingar av Paulus brev fanns redan före år 100 och de fyra evangelierna befäste sin ställning på 100-talet. Också de andra av Nya testamentets böcker fick fotfäste i olika delar av kristenheten vid den tiden. På 200-talet och ännu under följande århundrade förekom en livlig diskussion om de heliga böckernas samling, men det gällde endast några böcker (i synnerhet Hebéerbrevet och Uppenbarelseboken). Kyrkomötena ( i väst i Hippo 393, i öst i Laodicea ca. 360) förenade sig med den traditionen enligt vilken de heliga texterna hade lästs i gudstjänsterna redan under 200 år tidigare, delvis som svar på skrifter med falsk lära som hade spritts. Vi tror, att Guds Helige Ande ledde Kyrkan vid valet av de böcker som skulle vara med i Nya testamentet, samt att det som stöd för detta fanns en befäst och tidig tradition.

Många av de böcker som inte kom med är nyttiga att läsa. I det här sammanhanget bör man nämna samlingen av de Apostoliska fäderna (Apostoliset isät, suom. H. Koskenniemi), böcker som är endast aningen yngre än Nya testamentet. Dessa böcker är dock inte för oss jämförbara med den Heliga Skrift.

Handskrifter

Tyvärr har vi inte i vår hand t.ex. det originalexemplar av det evangelium som Matteus skrev. Vi får nöja oss med originalexemplar av kopior och kopiors kopior. Problemet med Nya testamentets handskrifter är inte främmande för nutida forskning. Alla gamla texter har bevarats till vår tid som kopior och av någon annan text än Nya testamentet finns det inte lika många handskrifter. Genom att jämföra olika handskrifter kommer man till en tillförlitlig uppfattning om vad t.ex. Matteus på sin tid skrev. Endast sällan uppstår osäkerhet, men dessa problem har inte med vår tros grundfrågor att göra. Det Nya testamente som man fått på basen av de olika på grundspråket (grekiska) erhållna handskrifterna innehåller ett tillförlitligt apostoliskt evangelium.

Översättningar

Nya testamentet skrevs ursprungligen på en ålderdomlig grekiska och till en pastors yrkeskunnande hör därför förmågan att kunna läsa texterna på grundspråket. En av reformationens frukter var att var och en fick möjlighet att läsa Bibeln på sitt eget språk. Bibeln eller delar av den är översatt till otaliga moderna språk. När språket ändras under årtiondena eller århundraden behöver man nya översättningar. Det internationella fältet är fullt med olika översättningar av vilka en del strävar till att återge texten så ordagrant som möjligt och andra strävar efter ett flytande språk.

Vad håller vi alltså i vår hand?

Nya testamentet är en samling böcker skrivna av människor. Någon har lagt Jesu ord på minnet, berättat det för en annan, som sedan gjort anteckningar. Nästa har sedan skrivit evangeliet på basen av skrivna och muntliga källor. Allt det här kan vi också forska i vetenskapligt, och som redan har sagts, så finns det ingen orsak att betvivla evangeliernas tillförlitlighet ens ur vetenskapens synvinkel. Men det här är inte allt. Nya testamentet är inte bara en av människor producerad boksamling.

Vi tror att Nya testamentet så väl som hela Bibeln är Guds uppenbarelse till oss. När vi läser Bibeln, talar Gud till oss och Gud står som garant för varje ord, som han låtit uttalas förmedlat av människor. Den här sidan kan ingen undersöka vetenskapligt.

Vad är det då som skiljer den här boksamlingen från alla andra religiösa texter? Enligt den kristna tron verkar Guds ord självt att människan tror att det är Guds ord. Ingen mänsklig övertalning kan få det här till stånd. I Tessalonika förkunnade Paulus Kristus men de flesta ignorerade hans budskap. Några stannade dock upp och kände igen den allsmäktige Gudens kallelse:

Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som människors ord utan så som det verkligen är: Guds ord som är verksamt i er som tror.” (1 Tess. 2:13)

Vidare kan de människor som gripit tag om Bibeln uppleva det samma som de spejare som hade sänts för att gripa honom och som inte förmådde fullfölja sitt uppdrag:

Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariséerna, som frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?" De svarade: "Aldrig har någon människa talat som han." (Joh. 7:45-46)

Den från de döda uppståndne Kristus lever och verkar och hans ord kan inte förgå även om jord och himmel förgår.