De följande kapitlen innehåller Jesu berömda avskedstal, som egentligen börjar i vers 13:31 och sträcker sig till 17:e kapitlets slut. Under antiken fäste man speciell vikt vid stormännens sista ord, varför Jesu tal nu har en speciell tyngd. Talet har på något sätt redigerats för t.ex. mellan kapitlen 14 och 15 ser det ut att finnas ett avbrott. Av den här anledningen har vissa forskare försökt att i efterhand ordna kapitel och avsnitt på nytt. Något enhet i frågan har man naturligtvis inte uppnått eftersom forskarnas möjligheter i liknande fall är så begränsade att det är klokast att avstå från att ens försöka.

Vägen till Fadern 14:1-14

Utan klar anknytningspunkt till det föregående fortsätter Jesus sitt tal med hur han går till Fadern och ordnar med rum hos Gud också för sina egna.

Johannes evangelium betonar kraftigt Jesu pre-existens ända från första kapitlet, d.v.s. det att Jesus fanns till redan innan han föddes hit till jorden. Nu har den tiden kommit när Herren kommer åter i sin härlighet. Hans uppgift – att bereda plats för de sina hos Fadern – är nu på slutrakan. I Jesu tal om hur hans egna kommer till härlighetens boningar finns två synsätt som går in i varandra. Det första är att synoptikernas kraftigare betonar Kristi återkomst till den sista domen. Också hos Johannes finns det här synsättet (14:3, jfr. också 11:24).

I Johannes evangelium är den presentiska eskatologin dock mera framträdande: När en människa möter Kristus och tror på honom, har hon redan övergått från döden till livet och undvikit domen. Detta faktum framhålls kraftigt i Jesu tal och lärjungarnas frågor. Tomas och Filippus ställer var och en sina egna frågor som berör samma sak. Tomas känner inte till vägen till härligheten hos Fadern och Filippus vill se Fadern.

Jesu svar anger riktningen till Fadern: Att känna Jesus är vägen och dessutom den enda vägen till Fadern. Den som fått lära känna Jesus känner också Fadern. Således är Fadern och Sonen ett [en]: Fadern är i Sonen och Sonen i Fadern.

Redan det att det utlovas att Guds under ska upprepas i Jesu lärjungars verksamhet är en förutsägelse om det kommande missionsarbetet.

Löfte om den Helige Ande 14:15-31

Kärnan i senare delen av det 14:e kapitlet utgörs av löftet om den Helige Ande, som ges till lärjungarna som deras ”försvarare”. Ordet ”försvarare”, gr. parakletos, har många betydelser. Man har försökt utreda dess religionshistoriska bakgrund genom att undersöka olika religioners texter. En motsvarande gestalt förekommer i den judiska litteraturen, också bland judarna i Qumran och senare i mandéernas texter. Någon verkligt stor nytta har man inte haft av att studera dessa texter.

I varje fall är ”Försvararen”, den Helige Ande, de kristnas försvarsadvokat (jfr. Job 33:23), förebedjare (1 Joh. 2:1), tröstare och hjälpare (speciellt just i det avsnitt som är under behandling). Av det här avsnittet lär vi oss att den Helige Andes uppgift är framför allt att hjälpa de kristna efter att Jesus inte mera är kroppsligt närvarande bland de sina. Snart är Jesus borta, men tack vare Försvararens arbete ser de närmaste honom fortfarande. Jesu egna förstår på ett helt annat sätt än ”världens barn” att Fadern är i Sonen , Sonen i Fadern, Jesus i de sina och hans egna i honom – så här stiger man upp till teologins väldiga höjder. ”Försvararen” är något underligt för världen och kommer alltid att förbli så.

Det andra som dominerar det här avsnittet är talet, som kommer upp gång på gång, om Jesu egnas lydnad inför hans ord. Om någon älskar Jesus så kommer det till uttryck i hans konkreta handlingar. Han vill följa den vilja, som Herren själv uttalat. Den här betoningen är väldigt stark i den johanneiska litteraturen (se t.ex. 1 Joh. 2:7-11). Kärleken till Herren är inte bara ett begrepp, utan det innebär att man verkligen gör Jesu ord. En människa kan inte älska Jesus och samtidigt avvisa hans ord.

I avsnittets sista verser börjar mörkret falla över klarheten. Stunden är för handen och Jesus träder in på vägen till korset. Sonens lydnad inför Faderns vilja visar hur han själv håller måttet inför de ord han just uttalat: Kärleken till Fadern vägs i konkret handling, och så anträder Herren vägen mot korset.