Kollekt till förmån för de fattiga i Jerusalem 16:1-4

Den enda överenskommelse, som gjordes vid apostlamötet Jerusalem och som Paulus säkert skulle erkänna som bindande, var "att komma ihåg de fattiga" (Gal 2:10). Det här var inte vilken fattighjälp som helst, utan den hade djupa teologiska rötter. Evangeliet kommer från judarna och de hednakristna skulle erkänna detta för urförsamlingen i Jerusalem genom denna kärleksgåva.

Paulus vill hålla sin egen överenskommelse och samlar entusiastiskt in kollekt, inte för sig själv utan för de heliga i Jerusalem (se också 2 Kor. 8:1-7, Rom 15: 25-29). I verserna 1-4 ger Paulus till Korintierna detaljerade instruktioner för insamlingen. Saken är väldigt viktig för honom och han vill inte svika korintierna.

Besök 16:5-12

Aposteln skriver från Efesos, varifrån han kom behändigt med båt till Korint. Paulus räknar ändå med att använda apostlahästarna [gå till forts]. Tydligen är hans syfte att under samma resa ta hand om de makedoniska församlingarna, i Tessaloniki, Filippi och Beroa. Paulus har för avsikt att stanna kvar i Korint en tid. 2 Kor. gör det klart att denna plan inte blev förverkligad: Paulus besökte Korint men ansåg att det var bäst att lämna staden snabbt (se inledningen). Det kunde inte ens vara tal om att han skulle ha kunnat resa vidare sänd av korintierna.

Paulus har för avsikt att stanna kvar i Efesus ända ”till pingst". Judarna tillbringade pingsten enligt bestämmelserna i 3 Mos. 23:15-22. Festen firades femtio dagar efter påsken. Om Paulus talar om den judiska pingsten eller om ett redan kristet firande (till utgjutande av den Helige Ande) är oklart. Men det som är klart är, att i Efesus hände det verkligen att endel trodde på evangeliet, andra hatade det.

Vi är inte fullt på det klara med vad som hittills hänt med Paulus i Efesos (se 1 Kor. 15:32). Apostlagärningarna berättar om stora upplopp (Apg. 19). I en sådan situation var Paulus som hemma: människor hade mycken entusiasm antingen för eller emot evangeliet.

Timoteus var troligen på väg till Korint. Apollos å sin sida väntade på ett bättre tillfälle. De inledande kapitlen (1-4) visar hur många korintier som betraktade Apollo som Paulus konkurrent. Paulus försöker nu visa att relationerna mellan åtminstone två av ordets förkunnare är i ordning. Apollos är dock oberoende av aposteln och går inte med på att böja sig inför hans fromma begäran. Ändå är han "broder Apollos" och Paulus har inget emot att han far till Korint, tvärtom. Tydligen gick det så hett till i Korint att Apollos inte bryr sig om att sticka sin näsa i detta getingbo.

Förmaningar och hälsningar 16:13-24

Paulus börjar avsluta sitt brev och ger några ytterligare förmaningar i detta sammanhang. "Att vaka" innebär att vänta på Herrens ankomst. Dagen för Kristi ankomst verkar aldrig ha saknats i Paulus tankar. Han flätar dem samman lika bra i den korintiska församlingens strider (3:13) som i striden om uppståndelsen (15).

Stefanas, Fortunatus och Achaikus hade varit i Efesos tillsammans med Paulus och förde nu brevet till Korint. Brevet följs av en inbjudan att ge fullt stöd och erkännande till sådana som i likhet med Stefanas tagit på sig så mycken möda till församlingens bästa.

Av sluthälsningen är det skäl att lägga märke till vers 22 och det lilla ordet maranata, "Vår Herre, kom!" Det här ordet är de första kristnas bönerop, som skallade i den tidiga Kyrkans nattvardsgudstjänsten. Sanna kristna väntar fortfarande ständigt på Herrens återkomst.